.. vad mer kan man önska. Min mamma och min pappa. Jag är lyckligt lottad att ha föräldrar som älskar mig, bryr sig om mig och finns vid min sida. Alla har inte det privilegiet, jag och mina bröder har det och det måste man värna om.
Vi kan skatta oss lyckliga!
Utan att gå in så mycket på djupet och utan att ge ifrån mig för mycket detaljer så är min älskade mamma sjuk. Hon har varit det ett tag nu och hennes sjukdom blir bara värre dag för dag.
Sen jag kom hit till Australien har hon åkt in på sjukhuset som en Jo-Jo. Igår var det fjärde gången gillt. Jag blir less och ledsen, kan dom inte göra mer för min mamma än bara ge henne lite antibiotika och sedan skicka hem henne med vetskapen om att mamma numer äger ett klippkort på sjukhuset och är tillbaka innan dom hinner säga, sex laxar i en laxask!??
Pratade just med min storebror och han som jag har börjat ledsna på att dom inte gör mer. Kan dom inte se att mamma är en försynt liten gumma som inte vill vara till besvär för någon utan sitter tacksamt och nickar för att hon för tillfället mår lite bättre. Jag är inte nöjd, min bror är inte nöjd. Vi vill ha konkreta resultat.
Min bror funderar skarpt på att åka upp till Umeå och föra min mors talan, säga
- "Detta är inte acceptabelt"
-"Min mor måste få lite livsgnista tillbaka".
Det är bara att inse, min bror, trots cirka 70mils avstånd är betydligt närmre än mig. Men hade jag varit hemma så hade jag funnits vid min mammas sida genom hela resan. Det är sådana här tillfällen som det gör lite ont i mitt hjärta när jag vet att jag eventuellt kommer att stanna ett tag till...
För vem ska då ta hand om min älskade mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar