Jag dyker ner på djupet för att se om gräset är grönare på andra sidan.

Först vill jag be om ursäkt, har inge bra internet ute i Clifton, därav min sena uppdatering. Sen vill jag be om ursäkt i förväg för att detta inlägg kommer att sväva ut åt alla håll...

Är de det eller är det jag som inbillar mig att det ska vara det? Jag undrar jag. Enda sedan dagen då jag lämnade Svedala bakom mig för ett äventyr av dess like har jag undrat om detta var en dröm eller något i mitt undermedvetna som sa till mig att nu är det fan dags! Ta ditt pick och pack och far långt, långt bort, detta kommer att få dig att utvecklas som människa, göra dig starkare än någonsin samt få dina vyer att breddas en aning. Det är bara att inse, jag har inte varit känd för att vara så äventyrlig, har knappt lämnat Umeå om man bortser från ett par veckor här och där. Har inte kunnat lämna varken mor eller far för mer än 18 dagar, så ja det kanske var dags för mig att vidga mina vyer. Det var nog dags för mig att lämna livmodern, tryggheten och närheten och göra ett försök att stå på mina egna ben. Det har inte gått helt smärtfritt hittills och det är skönt att jag vet att min familj trots avståndet finns vid min sida och supportar mig i alla lägen.

Jag har enda sedan barnsben varit fascinerad av kängurusar och koalor även då jag aldrig sett en i verkliga livet, hur kommer det sig? Så fort jag hört orden G´day mate på tv:n eller radion så hoppade jag till, även fast jag till för bara ett tag sen aldrig mött en australiensare. 

Enda sedan dagen som jag landade i landet ”down under” så har australiensarna bara spett på min vision av hur dom ska vara, ja, dom har till och med varit än värre. Mer trevlig, framåt och gästvänliga än vad jag någonsin kunde ha inbillat mig.

Det går dock inte en dag då jag inte längtar hem, kanske inte efter vädret eller miljön, men jag saknar all bekvämlighet som finns hemmavid, trygghet, familj, vänner och en som kanske mer än tillräckligt får mitt hjärta att hoppa över ett slag nu och då. Jag saknar palt, pyttipanna, falukorv, osthyveln, Ferraribilar, lakrits, limpa, bryggkaffe, crème fraiche med smak, äkta italiensk pizza & Karins Lasagne. Ja jag saknar rätt mycket och rätt många. 

Vad jag inte saknar å andra sidan är vädret, naturen, värmen.. tänk er att vakna klockan sex på morgonen och sätta sig på en balkong i shorts och linne för en morgoncigg och en kopp java, det kan man inte ledsna på. 

Jag tror att vi svenssons har en rätt skev bild av Australien, jag vet att jag hade det iallafall till en början. Jag trodde att spindlar stora som tallrikar fanns i varenda vrå och skrymsle, att ormar kröp upp ur toan för att bita din ”murra” varenda gång det var dags för nummer ett eller två samt att världens största och farligaste kryp skulle flyga/krypa/gå precis överallt och precis hela tiden.  Jag har trots att jag och Mike kröp runt i buskarna mitt i natten för att se om vi skulle se krokodiler inte upp till denna dag sett varken ormar eller spindlar, ja har sett en del spindlar men ingen större än en femkrona. Det jag har sett min beskärda del av är geckoödlor. Dom är överallt, i vartenda skrymsle och i varenda vrå. Dom skrämmer mig inte dock utan jag tycker att dem är rätt söta, dom lever djävul och skiter på väggarna, men om man bortser från det så är dom helt ok. Dessutom äter dem kryp, kryp jag inte är så sugen på att dela säng med. 

Det räcker gott och väl att jag varenda dag trots att jag alltid duschar efter jag har tagit mina promenader på stranden delar säng med halva stranden, hur mycket man en borstar bort sand från sängen så på något magiskt sätt finns alla sandkorn där i vilket fall. Här nere kanske det finns magiska sandkorn som letar sig till sängarna för att driva folk till vansinne. Myggorna här är väldigt aggressiva, värre än våra hemma, man hör dom inte, ser dom inte eller ens märker att dom är i ens närhet förrän man vaknar upp nästa morgon med tio nya bett. Som kliar vansinnigt mycket, ja så mycket att jag för en stund när jag bodde i Manoora hade stora köttsår på benen. Här i Clifton är det mycket bättre, jag kanske har fått ett eller på sin höjd två bett sedan jag kom hit.

Min nyfunna hobby är att leta krokodiler, jag vet inte varför, men det är något speciellt med dessa magnifika bjässar som funnits här sedan urminnes tider. Exotiskt för mig - vardag för australiensarna.  Samma sak gäller för alla vallabys och kängurusar som springer här högt och lågt. Jag är som en kines som ser sin första älg medan det är vardagsmat för lokalbefolkningen. Dom rynkar på ögonbrynen och kallar dessa söta varelser för en pest som många här vill utrota och jag stannar varenda gång och tar fram kameran och tar ett dussin kort. Att vi alla lever på samma jord fast lever i så olika världar. Det jag anser vara vardagsmat anser dom exotiskt och vice versa. Alla papegojor som fladdrar runt i luften är helt fantastiska, mina tre favoritfåglar är den sulfuacrested cockatoon samt den grön/blå/röda lilla papegojan, jag diggar även den så kallade devils birden, eller som den heter Curlews. Curlews lever djävul, jagar folk och ser ut som en större variant av en Storspov, dock mycket mer aggressiv än vår vänliga lilla spov. Kort och gott är många fåglar här helt underbara varelser, som hemma i Sverige kostar en förmögenhet att inhandla för att sedan stoppa i en bur för allmän beskådning medan här borta finns sittande i varenda trädgren. 

Jag läser aldrig böcker, alltså aldrig. Har läst två böcker under tvång från diverse skolor. Inte för att jag vill utan för att jag har varit tvungen att läsa, analysera och plockat isär dessa för att klargöra mina studier. Här är jag nu inne på bok nummer två, ja ni hörde rätt, har ökat min läsning med det dubbla, inte för att jag måste utan för att jag vid de senaste två boenden inte hade tv vid sängen och tristessen tog överhand. Den ena boken jag nu läst klart heter ”Men, a user guide” som är skriven av Kathy Lette. Det är en humoristisk bok om hur man ska läsa av män, vet inte om den har någon grund över huvud taget men kul läsning är det, garanterat! 

”The only reason to have the man there at the birth is that it´s the one time to get anything you´ve ever, ever wanted. While you´re groaning and moaning and he´s saying, ”is there anything I can get you, darling?” answer, “New car, new carpet, holiday in the Carribean”. They´re the pregnancy cravings I got. 

Jag skrattade mig igenom hela boken och insåg rätt snart att vissa saker hon nämner är farligt nära sanningen. Hon tar upp sex, kärlek, förhållanden, giftemål, föräldraskap ja till och med mord mm. 

Nu har jag börjat läsa min andra bok, vilket i praktiken är bok nummer fyra i mitt liv. Mitch Winehouse – Amy my daughter. Den handlar om Amy Winehouse uppväxt. Redan efter 14 sidor har den greppat tag om mig och en tår har fallit ifrån min kind. Den handlar kort och gott om Amys uppväxt sett från hennes fars ögon, skulle dock mycket hellre velat läsa hennes egen biografi med hennes egna ord, men det lär jag aldrig få göra om vi inte uppfinner en maskin som tar tillbaka folk från det döda. 

Om en sådan maskin skulle bli verklighet och jag skulle få ta tillbaka 10 människor som på något sett influerat mig samt vandrat över till andra sidan så skulle mina val vara enkla.

 

1.  Mormor Thea - Vilken fascinerande kvinna, stark, snäll ja en riktig krutkärring. 
2.  Farmor Margit – Sötare och mer försynt människa går nog inte att träffa. Ville vara alla till lags och hade ett hjärta av guld.
3. ”Morbror” Egron – Bara för att han var som min idol när jag växte upp, tyvärr gick han bort alldeles för tidigt och minnen från våran tid tillsammans har sakta börjat blekna.
4.   Robert Lundgren – Den absolut bästa vän man någonsin kunnat önska sig. Bästa människa jag någonsin mött.
5.   Tobias Weibord – Genomsnäll, rolig och en mycket bra vän.
6.   Marilyn Monroe – Skulle bara vilja hänga med kvinnan som skulle komma att bli en av världens största modeikoner genom tiderna.
7.   Elvis Presley - Bara för att han är han, King of rock & roll. Vissa påstår dock att han fortfarande är vid liv så jag kanske stöter på honom en dag, vem vet?
8.  Amy Winehouse – Tänk dig att få följa med henne för en dag. Höra hur hennes tankegångar går och se med egna ögon hur hon egentligen var som människa. Inte det kända Amy utan den mer privata, vad fick henne att bli som hon blev?  Tänka som hon tänkte?
9.  Whitney Houston – Hon är och kommer alltid att vara en av världens bästa sångerskor. Skulle även vara intressant att för en stund vara henne inne på djupet. Varför, hur och vad gjorde att hon agerade som hon gjorde?
10.  Prinsessan Diana – Jag vet inte varför eller om min intuition är korrekt, men denna kvinna verkade ha ett hjärta av guld. Behandla alla med respekt samt vara precis den rätta kvinnan att vara kunglig.

 

Jag glömde en ”människa” som jag skulle vilja träffa, nu får jag väl hela armén av kristna efter mig efter det jag kommer att säga. Jag skulle vilja träffa gud eller Jesus. Inte för att jag på något sett är troende, jag tror på något bara inte dem. Jag skulle vilja se om dem verkligen existera, att dem kan göra allt hokus pokus som dem påstås kunna samt se Jesus gå på vattnet. Det vore väl kul? Om jag någon gång i mitt korta liv eller i mitt liv efter detta skulle stöta på gud eller Jesus skulle jag även be om ursäkt för att jag inte varit troende under mina levnadsår. Det är så att jag har svårt att tro på saker jag inte ser, känner, upplever eller har några som helst bevis för att de existera. Jag har svårt att viga mitt liv åt en massa påståenden om ditten och datten, utan jag är en tjej som vill ha allt lite mer konkret. Det måste gå att ta på eller upplevas, än är jag inte där då det kommer till religion.

Jag känner saknad mer än en gång om dagen. Den brukar gå över rätt fort när jag ser alla kängurusar, palmer samt hör orkestern av kryp du aldrig skådar. Saknaden av närheten till mina kära. Missförstå mig rätt, jag trivs jättebra här nere i landet borta i Woop-Woop, älskar det faktum att jag börjar känna mer och mer människor som kan förgylla min vardag och är så tacksam över alla söta arbetskamrater jag har. Men det är inte samma sak som den trygghet man känner när man är hemma, på riktigt!

Mina arbetskamrater är underbara, ja de flesta av dem i alla fall.

Mike – Min chef, denna man har ett hjärta av guld. Han är trevlig, genuin, lite av en ”what u see is what u get” kind of guy.

Peta – Mikes fru som är en energiknippe av dess like. Alltid på ett stråålande humör, ambitiös och kunnig journalist som tar sig tiden att lära mig trix och knep. Ärlig, öppen och helt enkelt en god människa.

Phil – Denna man har hjärtat på rätt ställe, snäll och pålitlig. Ställer upp i vått och torrt.

Tony – Morgonshow programledaren på 4CA som är målinriktad, ambitiös, vinälskande, organiserad. Snäll & rolig.

Dave – Morgonshow programledaren på Zinc, han är en energiknippe, har sjuk humor, får en att skratta och bli på bra humör.

Inkie – En ung tjej med hjärtat på rätt ställe. Snäll & målinriktad.

Angela – Denna kvinna beundrar jag. Hon är stark, vacker på alla plan och är så otroligt målinriktad och ambitiös, en vän för livet.

Erin – Glad energiknippe.

Mon – En söt liten försynt tjej som alltid får en att känna sig som en i gänget.

Det finns sex till som jobbar där men som jag inte har fått någon uppfattning om så det vore inte rättvist att ta upp dessa.

Jag skulle kunna sitta här och ordbajsa som aldrig förr, vilket jag anser att jag kanske har gjort nu. Jag har bara en sån dag då jag funderar över mycket och undrar över hur saker och ting är och skulle kunna vara.

Nu får det vara slut på diarrén för ett tag, känner bara att jag har så mycket att skriva om och så mycket att fundera över. Beslut som måste tas och tankegångar som måste rensas ut för att sedan fyllas på med nytt och fräscht.

Until next time, this is Kicki, Over & Out